Lina Andersson

jahapp..
då sitter jag här igen. ska verkligen försöka bli liite flitigare med detta.
men ja.
sitter vid dator i mitt gamla, gamla, gamla rum hemma hos mor och far min..
ja ni läste rätt.. hemma i mitt barndomshem.
har tagit med lite kläder, och mitt täcke och favorit kudden hit.. =)



efter alla om och men så kändes de som att vi inte hade så mycke kvar att kämpa för liksom.
klart att man ALDRIG någonsin vill bryta upp.
men som alla dessa klychor så gled vi isär.
kom till en punkt där jag ville att vi skulle förändras lite och blicka framåt.
där jag inte trivs i tillvaron och massa massa mera saker.
så nu. ca ett dygn efter "beslutet" så sitter jag här med blandade känslor vill jag lova er.
de är så sjukt jobbigt.. tårarna kommer bara någon frågar hur de är.. 
och den frågan får man ofta, ofta...
samtidigt som de är en klump som släppt.
nu kan jag göra de jag vill, har velat och som fredrik inte vart lika positiv till..
men just detta att vara singel. alltså. jag vet inte hur de känns. phuu!

de värsta är att man nu bor i lilla lilla grästorp med dom stoora STOOOORA käftarna. allas "små" prat om oss.
men jaja.. jag och fredrik vet ju den verkliga anledningen så man får hålla fast vid den.
Sen vet jag att jag har fantastiska människor runt omkring mig som finns där för mig. familjen, vännerna, kusiner, moster, mormor, arbetskamrater osv.
alla betyder så mycke..

något jag inte kommer ifrån än på ett tag är att de faktiskt gör ont.
de kommer göra ont att se honom. att veta att vi kommer ha de roligt utan varandra, att helt plötsligt en dag kommer man inte tänka på honom tusen gånger utan kanske bara en eller ingen alls..
sen den största smärtan är ju den dagen jag kommer se/höra om den där nya tjejen..

(nu kommer tårarna igen. 8de gången idag)


men jag älskar dessa underbara människor som peppar, som ger mig de där lilla extra som behövs.
tackar så fruktansvärt mycke för de..


//